Ljust...

Det spirar... en liten liten gnutta hopp, och en liten liten gnutta glädje gömmer sig försiktigt i min kropp.

Ny lägenhet.

Inga mer piller.

Inte lika mycket skuldkänslor för att jag inte räcker till.

En liten lust att leva.

Vågar nästan inte sätta det på pränt. Då kan det försvinna. Men jag vågar språnget idag.

Jag får se var jag landar...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0