Life according to me..

...finns i många oika former. Känner någon som bloggar. Och som ganska hämningslöst lämnar ut sig själv på nätet. Som helt fritt har lagt ut sina tankar där. Fritt för alla som vill att läsa och ta del av vad hon skrivit. Hon är dessutom väldigt väldigt ung. Jag tog mig friheten att kommentera hennes texter, jag blev imponerad av hennes förmåga att skriva och att tänka. Tyckte att det visade på ett djup och en skärpa jag inte trodde fanns bakom hennes så ytliga fasad. Sa att jag tyckte hon var fantastisk.

Hon blev stött, väldigt stött, förstod jag senare. Tycker att jag är en tråkig människa, som inte har nån anledning eller rätt att snoka omkring i hennes blog. Det har hon ju rätt att tycka. Jag har säkert tagit ett steg över någon gräns jag inte skulle tagit. Det är ju synd. Kanske har jag lärt mig något. Men jag är ändå lite ledsen. Ledsen över att hon inte tog upp det med mig face to face, utan istället kommenterade via sin bogg. 

Fast det är klart.  Jag är mer än dubbelt så gammal som hon är. Förstår lite mer om vissa saker, förstår lite mindre om andra...

Men jag förstår fortfarande inte varför man lägger ut nånting på nätet om man inte är beredd på konsekvenserna det kan innebära...