Hösten är här...
Bergodalbana. Fortfarande. Rätt mycket neråt just nu. Eller är det uppförsbacke det är? Hur som helst känns det inge bra.
Vill gå i ide, gömma mej för världen och vakna upp om sisådär sju-åtta månader och då ska allting vara A-OK igen...
Kan inte uppbåda nån entusiasm alls. Över någonting överhuvud taget. Bläh. Riktigt mycket Bläh.
Hoppas det vänder snart.. går åt andra hållet. Vilket annat håll som helst. Bara inte åt det håll jag är på väg just nu.
Bläh.
Vill gå i ide, gömma mej för världen och vakna upp om sisådär sju-åtta månader och då ska allting vara A-OK igen...
Kan inte uppbåda nån entusiasm alls. Över någonting överhuvud taget. Bläh. Riktigt mycket Bläh.
Hoppas det vänder snart.. går åt andra hållet. Vilket annat håll som helst. Bara inte åt det håll jag är på väg just nu.
Bläh.
What a crazy summer!
... känns som om jag var tonåring igen... oj vilken härlig känsla.. Så är det väl att bli förälskad kanske. Då betyder åldern ingenting. Och jag blundar och hoppar! Just nu bryr jag mig inte ett dugg om var jag landar! Själva hoppet är fantastiskt. Underbart. Och det känns så rätt. Precis som om det är såhär det ska vara. Livet. Alltid!
