Totalt onödigt....
Men hallå... omelettsmet i tetrapak... ????? Måste vara totalt hjärnsläpp på Kronägg...
Tycker att ägg redan kommer i världens bästa förpackning. Och lite vatten och pepparåsalt har väl alla hemma.
Voilá - en omelett!!
Tycker att ägg redan kommer i världens bästa förpackning. Och lite vatten och pepparåsalt har väl alla hemma.
Voilá - en omelett!!
...bra eller dåligt...
Idag har jag fått ännu en uppenbarelse. Jag är inte så ofelbar som jag trodde. Och precis nu, när jag skriver den föregående meningen slår det mig vilken paradox jag lever i.
Å ena sidan känner jag mig som den uslaste av alla människor, totalt värdelös, dålig och oduglig på alla tänkbara sätt och vis. Å andra sidan kan jag bli otroligt stött om någon påpekar eller ens låter antyda någon brist eller svaghet hos mig. Eller något jag hade kunnat göra bättre... Konstigt det där. Eller inte.
Ska nog ta och droppa den där bekväma offerrollen och se livet som det verkligen är. Utan att gömma mig bakom undanflykter och självömkan. Ta på mig handskarna och börja jobba.
HAH - jag kanske t o m kan bli nästan normal...
Å ena sidan känner jag mig som den uslaste av alla människor, totalt värdelös, dålig och oduglig på alla tänkbara sätt och vis. Å andra sidan kan jag bli otroligt stött om någon påpekar eller ens låter antyda någon brist eller svaghet hos mig. Eller något jag hade kunnat göra bättre... Konstigt det där. Eller inte.
Ska nog ta och droppa den där bekväma offerrollen och se livet som det verkligen är. Utan att gömma mig bakom undanflykter och självömkan. Ta på mig handskarna och börja jobba.
HAH - jag kanske t o m kan bli nästan normal...
regn regn regn regn...
...men nästan lite mysigt att vara inomhus...
Några tända ljus, nån chickflic på tv och lite te och kanelbulle så klarar jag mej nog riktigt bra idag!
Några tända ljus, nån chickflic på tv och lite te och kanelbulle så klarar jag mej nog riktigt bra idag!
Tur man är en stark person...
Fick ju besök härförleden. Av någon som länge kontaktat mej via msn... och som velat träffas. Men jag har duckat flera gånger. Nu stod han plötsligt på kontoret. Ett snabbt besök. Spontant sådär. Sa att han hade bråttom men skulle höra av sig... Och sen var det tyst. Och tyst. Och tyst. Tills idag. Fick nån förklaring om att han hade mycket att göra när han var och hälsade på. Och att jag hade förändrats... att jag inte var mig lik från fotografierna... Men att det var kul att träffas. Jaha...
Det är ju trist att han är så ytlig att han dömer ut mig direkt... trodde nog lite mer om honom kanske.
Fast jag är van, så jag borde ju fattat...
Det är ju trist att han är så ytlig att han dömer ut mig direkt... trodde nog lite mer om honom kanske.
Fast jag är van, så jag borde ju fattat...
Ren och skär fasa...
Fotografering. Att man kan må så dåligt över att bli fotad. Jag blir fysiskt sjuk, med stirrande blick och ångestfylld kropp. Stel som en pinne. Visar ju lite vad jag tycker om mej själv. Hade jag gillat mig själv hade jag väl rimligtvis oxå gillat att bli fotograferad. Trodde faktiskt inte att jag skulle bli SÅ skärrad... Men - jag tycker verkligen att jag är ful. Så otroligt ful.
